Livet hände, igen. Sista tiden har varit smockfylld med olika saker där jag behövt närvara. Först och främst har jag kämpat med ryggen och nu verkar det äntligen verkligen vara på bättringsvägen! Jag har deltagit i en hel del möten gällande jakt på ett eller annat sätt. Vi har försökt hinna med att hugga lite mer ved - förbereda inför nästa vinter så att säga. Varit med Rex och nelli på ringträning, dragit korta blodspår åt dem. Letat en läderjacka med ljus och lykta. Ätit gott ute på stan, sett American Siper på bio, varit på öppningen av Bock's Brewery... Påsken spenderades i Sverige, där vi hälsade på Pattes bror med familj.
Idag gjorde jag ett återbesök på polisstationen och fick lämna in min ansökan och motiveringsblankett. Motiveringsblanketten är en bilaga till ansökan, där man skriver om vad och var man jagat, hur länge samt vad och var man planerar jaga med det nya vapnet. Man ska också beskriva varför det vapnet man planerat köpa är lämpligt för det man tänkte jaga. Utöver detta ska man också på ett "lämplighetstest" där man svarar på över 200 (minns inte det exakta antalet) frågor, vars mål är att kolla att man har den psykiska hälsan i skick. Patte sade attd et är ungefär samma typ av frågor som man svarar på i militären. Lämplighetstestet är giltigt i tre år från att man gjort det, vilket innebär att mitt är i skick då jag genomgick testet ifjol om hösten. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna!
Annars funderar jag mycket på livet och vad jag vill göra just nu. Tunga tankar, men det känns som om jag behöver processa det ändå. Jag berättade ju lite om att jag tänker mycket på att få kropp och själ i balans, att jag inte tagit så bra hand om mig som jag faktiskt borde... Har fastnat på just alternativ hälsa och slukar allt som på något vis kan knytas till det - metamedicin, healing, ayurveda, yoga. Jag vill lära mig allt! Ge mig själv det bästa jag kan. Tidningarna Nära och Inspire är stora inspirationskällor just nu. Inte håller jag med om allt, men de får mig att öppna ögonen och tänka på saker ur nya perspektiv. Det är spännande! Det känns som om jag letar svar på något sätt. Det är jobbigt också, det finns liksom ingen att fråga - bara mig själv. Jag vet inte vadan denna hang-up kommer heller? Kanske beror det på att min kropp verkar ha bestämt sig för att jag måste satsa på den och investera. Tänka mer, bli mer accepterande, tillåta mig själv att öppna upp, visa känslor ibland (enligt personlighetstester är jag introvert och kan vara svår att lära känna på djupet...). Tillåta mig själv att misslyckas utan att behöva se misslyckandet som just ett misslyckande och att hela världen kommer att gå under. Den gör ju inte det! Våga släppa taget, satsa på att må bra inifrån och ut. Följa någon av de där drömmarna jag har. För det är många. Och just nu ser jag massor med folk som uppfyller sina drömmar, gör sådant jag fantiserat om i många år. Medan jag traskar på i samma spår. Med bonusen att kroppen värker (ryggen, axlarna, benen, huvudet) och är annars upp och ner (magen - ibs). Det var inte så förut - kanske det finns en lösning? Får nog starta igång det jag pratade om, en renovering av mig själv för att uppnå balans. Den verkar visst inte bli bra, min rygg. Har spenderat måndag till onsdag hemma med grymt sjuk rygg. På måndagsmorgonen då jag vaknade var högra handen domnad och fortsatte att vara det. Då blev jag rädd, ringde hvc och fick komma till läkare. Läkaren hittade inga fel på mig, lite styv och stel bara. You tell me...
Lite nytta tänkte jag att jag skulle få gjort på måndagen, sjukskrivningen till trots. Glad i hågen tog jag alla vapenpapper, jaktkort, medlemsbevis från jaktklubben etc. med mig och åkte till polisstationen för att ansöka om ett förvärvstillstånd. En timme fick jag sitta och vänta på min tur. Frågade i infodisken om jag kunde få en blankett att fylla i, men några sådana hade han inte, han som satt där. Bara för att sedan slippa fram till disken där man konstaterar att vapentillståndsärenden endast behandlas på tisdagar med tidsbeställning. Ahjaa, ehmm. Just det ja. Whaaat? Sedan när, frågade jag. Sedan säkert minst ett år tillbaka, fick jag till svar. Men det kan inte stämma, sade jag, i höstas ansökte jag ju om ett annat förvärvstillstånd och då var det inga problem med dagar och tider. Så här är det nu bara, sade flickan bakom disken. Fanns ju inget annat att göra än att gå hem igen då, boka tid och vänta. Men besviken var jag. Väldigt besviken. Dessutom tycker jag att infon måste ha vetat om detta och kunnat säga något, då jag frågade efter blanketten. Det var andra där för vapenärenden också, en såg jag gå före mig, men jag trodde personen glömt något papper hemma. Jag är medveten om att det är mitt eget fel, för det står på polisens hemsida (när man snokat sig fram till rätt ställe). Men sist jag kollade, några månader sedan, då fanns inte denna extra rad där. Nåja. Surt sa räven. Ringde Patte för att klaga av mig lite grann, och tillsammans bannades vi lite på systemet. Det finns ju inget jag kan göra åt det annat än acceptera, men det är skönt att lätta på besvikelsetrycket ibland. Patte förvånade mig dock. Han blev långt mycket mer störd på hela alltihopa än vad jag någonsin kunnat gissa. Han bestämde sig för att prova ringa till polisen och se hurudant bemötande han skulle få. Han kopplades hit och dit fem-sex gånger innan man konstaterade att jo, vapenfrågor besvarar man via telefon endast på tisdagar mellan kl. 9-11. Jaha? Det står ingenstans på hemsidan. Tidsbokning är mellan 9-11, men han ringde inom tiden och några dagar står inte. Tvärtom nämns det bara på hemsidan att olika tillståndsärenden sköts måndag till fredag under kontorstid. Tycker det ger ett rörigt intryck. Pattes sade skämtsamt efteråt, att kanske man bara kan ringa och anmäla brott på fredagar, jämna veckor i udda månader om det inte är skottår. Själv tycker jag det borde gå att kunna dels göra informationen lite mer lättillgänglig, samt att kunna formulera den på ett sätt som allmänheten förstår. Men jag har i alla fall bokat en tid och väntar nu på min tur att få åka till polisstationen igen. Tummen upp för det! Skrev återigen ett lång inlägg om allt och ingenting här, men som vanligt försvann det så fort jag försökte posta det. Känns ju dumt att man ska behöva köra copy & paste för att få något publicerat här? I korthet skrev jag om de känslor jag har just nu, med kropp och själ i någon form av obalans.
Ryggen är gräslig igen, och överlag är det så mycket jag skulle behöva ta tag i med mig själv, saker jag inte gjort. Saker jag inte vågat göra. Till lika försöker jag lära mig mer om mig själv, lyssna inåt och försöka förstå mig själv och kroppen. Jag vill ju fungera som man ska. Inte ha ont, inte ha problem med maten... Jag vill ju göra det som verkligen får mig att må bra, men vet inte hur jag ska ta mig dit. Kan man göra helkroppsrenovering - är man samma person ändå? Renovering går väl lite ut på att ta bort det som inte är "bra" på något sätt och bygga upp med nya saker. Det skulle ju kunna fungera, eller? Det har varit full fart igen den senaste tiden och då tenderar bloggen att hamna i skymundan. Livet kommer emellan, knackar på och kräver uppmärksamhet. Så är det ibland och ska det väl också vara, antar jag. Ryggen är fortfarande rätt sjuk, det känns nästan lite sämre nu igen. Så ikväll blir det bastu - hoppas det ska göra underverk! Annars har vi varit och hälsat på mamma och Kaj, då mamma fyllde år nu i veckan. Ett par kvällar har vi också hängt hos Pattes föräldrar, då Pattes äldsta bror med familj varit hemma och hälsat på en sväng.
Idag har vi gjort något som vi verkligen inte gör ofta... Vi har pilkat. Det var verkligen kanonfint väder idag med sol och sju grader varmt, så det var fint att vara ute några timmar. Dock är det ju så med mig och mitt tålamod, att kommer det inte fisk inom rimlig tid (15 minuter... så hur rimligt det nu är, det är en annan femma) så tröttnar jag och vill göra något annat. Precis så gick det idag med. Patte, hans pappa Krister och ett par av Kristers vänner pilkade på i allsköns ro, medan jag sprang runt på isen med Nelli. Lika glada var vi allihopa. Någon fisk fick jag inte. Patte fick inte heller någon, men de andra gubbarna började sakteligen dra upp både en och annan abborre. Nelli verkade tycka det var det mest spännande hon sett på väldigt länge. Så trött och lycklig hon var efter en heldag på isen..! Här har man skrivit ett långt blogginlägg och så är det försvunnet..?!?
I måndags testade jag något nytt: kroppsscanning. Eftersom jag dragits med en del besvär de senaste åren tänkte jag att det skulle kunna vara intressant att se vad man kommer fram till där. Från läkarna har jag fått diagnosen IBS och rådet att testa mig fram enligt bästa förmåga. Det är ju inte så himla lätt - därav mitt beslut. Jag gick till Helena Hemming på Wasa Wellness / Helenas hälsohörna. Om man vill läsa mer, så hittar ni info här [LÄNK]. Helena använde sig av ES-Teck scanning. Det gjorde inte alls ont eller så, man bara satt med händerna och fötterna på metallplattor. Ett par plattor limmades också fast i pannan. Det var spännande att få höra resultaten - speciellt magområdet var jag spänd på att få veta mer om. Överlag mår jag bra, visade scanningen. Kroppen är väldigt sur, men jag lider inte brist på några vitaminer, däremot på mineralerna zink, mangan, svavel och jod. Hon testade min zinkbrist genom att blanda zink med vatten och sedan skulle jag dricka det. Blandningen smakade just ingenting, det blev lite strävt i munnen och sedan smakade det lite sött. Det tyder på rätt långvarig zinkbrist. Har man normala zinknivåer, får man inte i sig blandningen för den smakar så illa. Dessutom är kroppen uttorkad. Det kan väl nog hända att det stämmer, då jag knappt dricker något om dagarna. Vatten gillar jag inte alls. Får börja lära mig nu... Jag har låg ämnesomsättning och tjocktarmen behöver matspjälkningsenzymer, kan visst inte ta upp näring ordentligt. Dessutom skulle jag må bättre av att äta glutenfritt, jag är inte intolerant men överkänslig. Helena rekommenderade också Synergys produkter - har någon av er testat dem? I måndags kväll skar det dessutom till i ryggen, så nu är jag sjukskriven veckan ut. Var till fysioterapeuten igår, och jisses så stel jag är! Ryggen och benen är vrålstela - kände mig som en gammal skröplig tant. nu behöver ju inte gamla tanter alls vara skröpliga, men så kände jag mig. Jag ska vila, vara i rörelse och inte sitta för mycket. Känns lite som att detta är en uppvakningsvecka för kropp och knopp. Har visst inte tagit hand om mig så bra. Borde kanske dra igång en renovering, inifrån och ut. Kropp och själ i balans... Det här har varit en helg i vården tecken, på alla sätt och vis. Jag har själv slappnat av och sovit, väldigt mycket egentligen. Långa sovmorgnar (för att vara jag), några timmar på soffan... Hängt med Patrik och familjen. Vårdat mig själv, helt enkelt. Så skönt och välbehövligt. Ibland behöver man ta en dag eller två och bara göra ingenting - fast nu ikväll har jag jobbat med Vasanejdens ärenden en del. Skönt att ha det undanstökat också. I fredags var vi på stan en stund efter arbetet, Patrik och jag. En sväng via Musti & Mirri efter nya tuggben åt hundarna. Vi passade på att gå in till Expert på samma gång, då jag sedan i höstas jagat ett fodral åt min telefon. Äntligen fanns det i butik! Prisma hann vi också med, skulle ha lite gott till helgen. Gissa vad jag hittade - jo, världens mysigaste ugglefilt, som så klart fick följa med hem (det är som mamma säger - Prisma har allt...)! Det finns en hel hylla med ugglesaker där just nu, men någonstans måste jag dra gränsen... Ugglor hör till mina absoluta favoriter, så vill man göra mig glad ska man satsa där... Ända sedan liten har ugglor fascinerat mig. Mitt första gosedjur jag fick som bebis var en uggla - jag har kvar den ännu. Ugglan hör till mina allra käraste ägodelar och var en av få saker jag räddade ur branden. Efteråt fortsatte vi till O Sole Mio på en fredagspizza - lätt bästa pizzorna i stan! Lördag och söndag ägnade vi åt lite viltvård - vi var ett gäng ur jaktklubben som åkte iväg till Komossa i lördags för att hämta hem mer morötter för utfodring av hjortdjur. Efteråt bjöd pappa och Sussi in till middag med hemmagjorda hamburgare. Mums, så gott! Efteråt sov jag på soffan i närapå tre timmar, vaknade lagom till Melodifestivalen. Måste ju bara se Jon Henrik! Idag körde Patte och jag ut en del av morötterna till vår utfodringsautomat. I vår jaktklubb har vi en del automater, och alla automater har en ansvarsperson. Vid vår automat har vi tre rådjur som kommer och kalasar, nästan varje dag. Det är roligt att se! De har varit här hela vintern, känns fint när ansträngningarna ger resultat.
Blev verkligen positivt överraskad ikväll då jag - trött efter en lång arbetsdag - knäppte på tv:n i hopp om att få se ett intressant program. Ingen av de svenska kanalerna visade något jag ens ville överväga att se på, så i ren desperation zappade jag över till Yle fem. I mitt tycke brukar de mest visa skräp på den kanalen, åtminstone inga program jag brukar se på. Så döm om min förvåning då jag insåg att programmet som skulle komma till näst var Ut i naturen. Späckat med ripjakt och hundspannskörning. Tror jag får ändra uppfattning om Yle... Ikväll levererade de!
Helgen har bjudit på suveränt fint väder - speciellt söndagen var underbar! Strålande sol och minusgrader, precis som jag önskade mig. Tyvärr är det fortfarande skare och ingen nysnö, så någon vidare harjakt har det inte blivit. Jag sätter mitt hopp till inkommande helg.
I lördags var vi på Österbottens älghundklubbs årsmöte och tillhörande festligheter. ÖÄK firade nämligen 40 år som klubb - häftigt tycker jag! Både mötet och festen efteråt hölls på Waskia. Mötet klarades av i sedvanlig stil - i år sitter jag med i provbestyrelsen för ett prov. Ska bli spännande med något nytt! Efter mötet började festligheterna med tal, gåvor och prisutdelning. Föreningens grundare fick pris för sitt engagemang, trogna funktionärer blev ihågkomna, duktiga hundar under året som gått belönades. Efteråt bjöds det på mat - stående bord, jisses vad mätt man blev! - och sedan ställdes det till med dans. En väldigt trevlig kväll var det! Följande dag tog vi det mest lugnt, Patrik och jag. Tog en promenad i solskenet med hundarna och sedan tittade jag på en film, medan Patrik spelade lite dataspel. Kvällen avslutade jag med firmabokföringen för fjolåret - något jag inte kunde skjuta upp längre. Kändes bra i magen när det var fixat, nu får jag bara föra allt åt bokföraren. Man skulle inte kunna tro att det är februari när man går ut. Solen skiner, temperaturen ligger på ungerfär fem plusgrader och fåglarna sjunger. Snön smälter i rasande fart och förvandlar alla vägar till glittrande isbanor. Det känns som om våren är på kommande. Själv är jag faktiskt inte vidare förtjust i våren, höst och vinter är mer jag. Jag hoppas i alla fall att det ska vända ännu, bli kallt och komma lite snö så man kan jaga hare.
Ikväll är det också dags för Vasanejdens jaktvårdsförenings årsmöte. Som jag väntat, skulle jag vilja påstå. Ni vet, när man jobbat med något, filat på detaljer, sett till att få alla saker i ordning och äntligen är det dags. Mitt första årsmöte som verksamhetsledare. Det känns spännande. Hoppas allt går bra och att jag kommer ihåg allt - så att jag inte glömmer projektorn hemma... |